Hej
Livet ler, solen skiner(för den största delen) och läsning går helt bra.
Jag har haft ganska fullt upp på senaste tiden, mycket tänkande, massa läsande och en bra bit av socialisering. Det har varit lite konstigt för jag hinner inte rikigt alls vara på datorn, så därmed känner jag mig ganska stressad. Men jag är nog inte i praktiken, tiden är bara något på kortet och nästan hela tiden har jag iaf något.
Nu dikteras mit liv just av läsande och prepkursen. Försöker slippa in till Hanken och därmed betyder att jag måste läsa varje dag och ordentligt, dethär läsande är mer än jag läste till stuiduna men något lättare för att det är iaf intressant. Därför så skriver jag inte rikigt just nu, hittar inte tid eller motivation när all min tid far till läsande och när jag inte läser så måste jag använda tiden för att dra ner på stressen(spela dator) och se på fudis. Så jag tänker uppdatera mera aktivt sedan när kursen är över och motivation hittas.
Happy Reading!
perjantai 17. huhtikuuta 2015
lauantai 21. maaliskuuta 2015
Its all OVER!
Päätin vähän vaihtaa taas muotoa ja kirjotaa suomeks vähäks aikaa, kokeilla miltä se tuntuu! Varsinkin nytten kun ei ole enää kirjotuksia ja sen mukaan ei ole enää nin paljon väliä ruotsin taidosta. Ja siitä puheen ollen, olen nyt virallisesti ylioppilas! Tuntuu ihan todella ihmeliselt, jos joku sanoi kaksi vuotta sitten että onnistuisin siinä en olisi uskonu! En varmaan viime vuonakaan.
Pitkä matikka ja varsinkin äidinkieli tuntui ihan mahdottomilta ajatuksissani, ja kyllähän ne oli vaikeita olivat. Mutta kolmea vuotta tiuhaa harjottelemista ja kasvamista niin alkoi se loppujen lopuksi sujua, ja nyt jopa keväälä en ollut ededs niin hermostunu kuin olisin luulut. Itseassias tavallan loppujen lopuksi se lukeminen meni aika mekaniseksi, ja sen mukana ei ollu hirveän stressavaa ja rasitavaa. Kyllähän minä ehkä olisin voinnut laitaa varsinkin matikassa lisää aikaa lukemiseen, mutta en oikein koskaan löytänyt motivatiota siihen. Varsinkin koska itseluottamus itse aineen suhteen oli aika matala, mutta kyllä se loppujen lopuksi meni ihan hyvin(vaikka tein plajon tyhmiä helppoja virheitä). Mutta realit(yh ja historia) olivat suoran sanottuna yllätävän helppoja, olisin ehkä voinnut lukea vähän enemmän ja vielä kirjotaa lisää ajatuksii historias, mutta olen aika tyytyväinen E:heni ^^
Mutta kyllä se tuntuu ihmeliselt kun nytten kaksitoista vuotta olen käynyt koulua, ja vihdoin ja viimein ylioppilaaksi valmistuin. Ei ole enää periateesa koulua ja se jopa tuntuu tyhjältä, sillen hyvin iso elämää tähän asti on ollut koulu. Nytt sitä ei enää ole, pitää lakaa sirtää ennemän ja ennemän katseet opiskelu elämään ja aikuisuteen. Pitää alkaa kysellä ja oikeasti ajatella mitä haluan minun elämätäni, miten haluan vietää sen, mitä minusta ja kuka minusta tulee. Paljon ajatuksii ja hämäriä ideoit on, tuntuu vähän kummaliselt ku on sellanen puolikas fiilis että etsinpä Hankeniin, ja oikeasti laitan paljon aikaa ja rahaa(okej pappa betalar)sihen. Mutta juri nytten se tuntuu parhaimalta vaihtoehdolta ja se on minun mielestä kokeilemisen arvoinen!
Tunne mitä minulla juri nytt on on vapaus, mutta tavalaan tyhyyjs, mutta ajjon nauttia tästä pienestä lomasta mitä minulla on ennen kuin Hankenin preppaus kursi alkaa!
OHI ON!
Pitkä matikka ja varsinkin äidinkieli tuntui ihan mahdottomilta ajatuksissani, ja kyllähän ne oli vaikeita olivat. Mutta kolmea vuotta tiuhaa harjottelemista ja kasvamista niin alkoi se loppujen lopuksi sujua, ja nyt jopa keväälä en ollut ededs niin hermostunu kuin olisin luulut. Itseassias tavallan loppujen lopuksi se lukeminen meni aika mekaniseksi, ja sen mukana ei ollu hirveän stressavaa ja rasitavaa. Kyllähän minä ehkä olisin voinnut laitaa varsinkin matikassa lisää aikaa lukemiseen, mutta en oikein koskaan löytänyt motivatiota siihen. Varsinkin koska itseluottamus itse aineen suhteen oli aika matala, mutta kyllä se loppujen lopuksi meni ihan hyvin(vaikka tein plajon tyhmiä helppoja virheitä). Mutta realit(yh ja historia) olivat suoran sanottuna yllätävän helppoja, olisin ehkä voinnut lukea vähän enemmän ja vielä kirjotaa lisää ajatuksii historias, mutta olen aika tyytyväinen E:heni ^^
Mutta kyllä se tuntuu ihmeliselt kun nytten kaksitoista vuotta olen käynyt koulua, ja vihdoin ja viimein ylioppilaaksi valmistuin. Ei ole enää periateesa koulua ja se jopa tuntuu tyhjältä, sillen hyvin iso elämää tähän asti on ollut koulu. Nytt sitä ei enää ole, pitää lakaa sirtää ennemän ja ennemän katseet opiskelu elämään ja aikuisuteen. Pitää alkaa kysellä ja oikeasti ajatella mitä haluan minun elämätäni, miten haluan vietää sen, mitä minusta ja kuka minusta tulee. Paljon ajatuksii ja hämäriä ideoit on, tuntuu vähän kummaliselt ku on sellanen puolikas fiilis että etsinpä Hankeniin, ja oikeasti laitan paljon aikaa ja rahaa(okej pappa betalar)sihen. Mutta juri nytten se tuntuu parhaimalta vaihtoehdolta ja se on minun mielestä kokeilemisen arvoinen!
Tunne mitä minulla juri nytt on on vapaus, mutta tavalaan tyhyyjs, mutta ajjon nauttia tästä pienestä lomasta mitä minulla on ennen kuin Hankenin preppaus kursi alkaa!
OHI ON!
maanantai 9. maaliskuuta 2015
Att ha skrivsvårigheter
Idag hade jag modda essä skrivningen.
Det väckte igår massa tankar om hur jag känner över att vara dyslektiker och hur det påverkar min självbild, jag ofta speciellt inför moddan och matten får starka känslor över det. Det förståss påverkar inte på matten men matten har ganska nära på samma effekt men i olika effect. Men därför fokuserar jag nu bara på själva skrivningen.
Men jaa, jag tror inte jag har någonsing pårikigt förklara till någon hur jag känner mig för skrvining och mina skrivsvårigheter, och kanske det är lite radikalt att skriva då om det i min Blogg, speciellt utan kod osv. Men väldigt få läser dethär och de som läser så bryr jag mig inte att vet, och tbh så det kommer att kännas skönare att berätta om det nu och acceptera faktan som det är. Och kanske det förklarar för vissa hur jag känner mig av saken och varför det får mig att ha en lite dålig känsla.
Det första och svåraste med att ha skrivnings svårigheter är att uttrycka sig själv skriftligt, jag har massomerd jag skulle villa säga och kunna säga, men det kommer inte bara ut med skrift, jag kan hur bra som helst verbalt förklara fast hur så mycket, men sen när det kommer till at skriva, jag bara fryser och får inget ur mig. Det blir oftast hackigt och i ologisk ordning för jag flummar mig fram. Det gör allting svårt, att skriva modda textkompetense är svåraste, när man måste få mycket saker på kort text ut. Det försvårar också alla andra ämnen, till exempel hissa och samppa som jag är relativt bra på, kan inte få ut allt det jag skulle villa säga om änme ner på papper och tåkigt nog så drar det ner på vitsordet ibland. Somtur i realer så är det inte såå stor skillnad hur bra ens skriftliga förmåga är. Dock detta är en av sakerna jag har blivit kanske förbättrat mest tack vare bloggen och lärarna som har get tips hur min tankke gång skall gå ut. Men faktan är att om jag skulle kunna göra varje prov muntligt skulle jag få så mycket bättre, tror jag iaf.
Det andra är små lätta dumma fel, att ordeföljden är fel, att bokstäver är fel. Det normala man tänker på när man talar om dyslektiker, dock dysleksi betyder att man också inte kan läsa ordentligt och det kan jag somtur. Så ofta tappar jag speciellt i modda essä och textkompetense poäng för att helt enkelt min skriftliga förmåga är något kanske en högstadie kompetens... Det känns ju rakt sakt ganska skit. Det som ännu gör problemet större är att jag inte kan se felen, jag kan inte rätta felen. Så det gör ingen skillnad att jag läser igenom 80% av gångerna för jag ser inte felen, jag hör inte dem i huvudet. Allt jag skriver ser jag som att det skulle va rätt, fast jag till och med vet att det är fel. Dock tack vare min dator använding så har jag börjat se felen bättre på datorn, trokigt nog när jag sökte speciallov för datorn, men fick inte...
När jag läser och går igenom så får jag varje gång en känsla att nu skulle det vara rätt, kändes som en bra text tänker jag mig. Men varje gång så kommer det tillbaka med massa röda sträck överallt, rättning här och rättning där och på arviointilomakeen står det att stora skriftliga problem. Ni kan tänka er att varje gång ja skriver så vet jag att jag skriver bra, men sen förhöjs min förhopningar för texten känns bra och flytande, och varje gång så blir jag pånytt slagen av rättningen. Det ger en sorts känsla att vad jag än gör så blir det inte bättre. Dock nog har det blivit bättre under senaste tre åren, men inte tillräckligt. jag skulle vilja förbättra min skrift, men när lararna säger att läsa läsa läsa.. och jag som rakt sagt inte rikigt gillar att läsa, speciellt under stuidun när jag måste läsa på realerna ännu... Och då när jag läste på 8-9-1 sommarar, så kan jag inte iaf säga att jag skulle ha kommit ihog att det skulle ha blivit något bättre min skrivning. Så att hitta motivationen att läsa har aldrig funnits, och det orsakar en ond cirkel, jag vill inte läsa för att bli bättre, men jag blir inte bättre utan att läsa, men när jag skriver så får jag så dålig känsla över det att jag vill bara sluta läsa och skriva. Förflytta mig till den tuttu ja turvalinen datorn som jag har alttid varit något bra på. Dock inte änns mer är jag bra på det.. xd
Att vara så dålig på att skriva orsakar specielt problem med att det får min självsäkerhet att falla, allmänt taget så varje gång jag har modda essä och matte prov så orsakar det stora stora emotionella droppar i mig. Jag känner hur jag är dålig, när jag ser mina vänner som skrattar över hur lätt modda prov osv är så¨orsakar det en känsla över att är jag efterbliven, är jag dålig. Speciellt när jag har väldigt höga krav på mig själv, om jag inte lyckas med det jag vill så känner jag mig som ett misslyckande, ett efterblivet skit som jag någon har kallat mig. Tanken som tar väldigt starkt över är hur jag någonsing kommer att klara av någo livs uppgifter... att skriva en jobb ansökan så kan jag inte göra utan att någon kollar den ordentligt igenom, hur kommer jag någonsing klara av något ordentligt jobb om jag kan inte änns skicka en jobb email utan att någon skulle profread it.... patetist... det ger en sorts panik att jag kommer aldrig bli något, att det max jag klarar av är att gö hand arbete, därför känner jag väldigt ofta att jag inte klarar av uppgifterna som olika sommar jobb kräver, tex mappande eller arkistointi osv. Helt änkelt är för rädd för att visa min usselhet i skrivning.
Det känns även dumt när jag vill tex talar med någon, o sen frågar de va jag menar för jag klarar inte av att skriva ett ordentligt meddelande, okej en del av det är för jag skriver slarvigt och snappt och orkkar inte läsa igenom det, men det är också en del av det att jag vet att det är ändo usselt. Kan tänka mig hu jobbig de är att tala me mig på whatsapp om man måste rikigt koncentrera sig för att förstå migx.x Det lämnar ett socialt tryck ibland som dunkar i huvudet att han/hon inte orkkar tala me mig för det är störande och jobbigt pga min skrivsätt, nu ger det också säkert ett fint intryck när jag skriver meningar med 10 fel per rad xD.
Dock efter att skrivnings delen är över och jag glömt det så uppstor min självsäkerhet och självkänsla tillbaka i topp. Mår bra och njuter, och så fortsätter cirkeln varje gång skrift kommer tillbaka i kalender. Endast och endast bloggande och txtande är det jag njuter av i form av skrift, för att jag socialiserar och på blogg för utlösa tankar. Jag har också något småt lärt mig att leva med det, det är tungt och det orsakar alla tankar och känslor som jag beskriver ovanför, i olika grad i olika sammanhang. Det finns många som har smama problem, och värre ännu. Men dethär var mina tankar och hoppas det lite öppnar sig hur jag känner mig för modda essä, rant over.
Peace!
Det väckte igår massa tankar om hur jag känner över att vara dyslektiker och hur det påverkar min självbild, jag ofta speciellt inför moddan och matten får starka känslor över det. Det förståss påverkar inte på matten men matten har ganska nära på samma effekt men i olika effect. Men därför fokuserar jag nu bara på själva skrivningen.
Men jaa, jag tror inte jag har någonsing pårikigt förklara till någon hur jag känner mig för skrvining och mina skrivsvårigheter, och kanske det är lite radikalt att skriva då om det i min Blogg, speciellt utan kod osv. Men väldigt få läser dethär och de som läser så bryr jag mig inte att vet, och tbh så det kommer att kännas skönare att berätta om det nu och acceptera faktan som det är. Och kanske det förklarar för vissa hur jag känner mig av saken och varför det får mig att ha en lite dålig känsla.
Det första och svåraste med att ha skrivnings svårigheter är att uttrycka sig själv skriftligt, jag har massomerd jag skulle villa säga och kunna säga, men det kommer inte bara ut med skrift, jag kan hur bra som helst verbalt förklara fast hur så mycket, men sen när det kommer till at skriva, jag bara fryser och får inget ur mig. Det blir oftast hackigt och i ologisk ordning för jag flummar mig fram. Det gör allting svårt, att skriva modda textkompetense är svåraste, när man måste få mycket saker på kort text ut. Det försvårar också alla andra ämnen, till exempel hissa och samppa som jag är relativt bra på, kan inte få ut allt det jag skulle villa säga om änme ner på papper och tåkigt nog så drar det ner på vitsordet ibland. Somtur i realer så är det inte såå stor skillnad hur bra ens skriftliga förmåga är. Dock detta är en av sakerna jag har blivit kanske förbättrat mest tack vare bloggen och lärarna som har get tips hur min tankke gång skall gå ut. Men faktan är att om jag skulle kunna göra varje prov muntligt skulle jag få så mycket bättre, tror jag iaf.
Det andra är små lätta dumma fel, att ordeföljden är fel, att bokstäver är fel. Det normala man tänker på när man talar om dyslektiker, dock dysleksi betyder att man också inte kan läsa ordentligt och det kan jag somtur. Så ofta tappar jag speciellt i modda essä och textkompetense poäng för att helt enkelt min skriftliga förmåga är något kanske en högstadie kompetens... Det känns ju rakt sakt ganska skit. Det som ännu gör problemet större är att jag inte kan se felen, jag kan inte rätta felen. Så det gör ingen skillnad att jag läser igenom 80% av gångerna för jag ser inte felen, jag hör inte dem i huvudet. Allt jag skriver ser jag som att det skulle va rätt, fast jag till och med vet att det är fel. Dock tack vare min dator använding så har jag börjat se felen bättre på datorn, trokigt nog när jag sökte speciallov för datorn, men fick inte...
När jag läser och går igenom så får jag varje gång en känsla att nu skulle det vara rätt, kändes som en bra text tänker jag mig. Men varje gång så kommer det tillbaka med massa röda sträck överallt, rättning här och rättning där och på arviointilomakeen står det att stora skriftliga problem. Ni kan tänka er att varje gång ja skriver så vet jag att jag skriver bra, men sen förhöjs min förhopningar för texten känns bra och flytande, och varje gång så blir jag pånytt slagen av rättningen. Det ger en sorts känsla att vad jag än gör så blir det inte bättre. Dock nog har det blivit bättre under senaste tre åren, men inte tillräckligt. jag skulle vilja förbättra min skrift, men när lararna säger att läsa läsa läsa.. och jag som rakt sagt inte rikigt gillar att läsa, speciellt under stuidun när jag måste läsa på realerna ännu... Och då när jag läste på 8-9-1 sommarar, så kan jag inte iaf säga att jag skulle ha kommit ihog att det skulle ha blivit något bättre min skrivning. Så att hitta motivationen att läsa har aldrig funnits, och det orsakar en ond cirkel, jag vill inte läsa för att bli bättre, men jag blir inte bättre utan att läsa, men när jag skriver så får jag så dålig känsla över det att jag vill bara sluta läsa och skriva. Förflytta mig till den tuttu ja turvalinen datorn som jag har alttid varit något bra på. Dock inte änns mer är jag bra på det.. xd
Att vara så dålig på att skriva orsakar specielt problem med att det får min självsäkerhet att falla, allmänt taget så varje gång jag har modda essä och matte prov så orsakar det stora stora emotionella droppar i mig. Jag känner hur jag är dålig, när jag ser mina vänner som skrattar över hur lätt modda prov osv är så¨orsakar det en känsla över att är jag efterbliven, är jag dålig. Speciellt när jag har väldigt höga krav på mig själv, om jag inte lyckas med det jag vill så känner jag mig som ett misslyckande, ett efterblivet skit som jag någon har kallat mig. Tanken som tar väldigt starkt över är hur jag någonsing kommer att klara av någo livs uppgifter... att skriva en jobb ansökan så kan jag inte göra utan att någon kollar den ordentligt igenom, hur kommer jag någonsing klara av något ordentligt jobb om jag kan inte änns skicka en jobb email utan att någon skulle profread it.... patetist... det ger en sorts panik att jag kommer aldrig bli något, att det max jag klarar av är att gö hand arbete, därför känner jag väldigt ofta att jag inte klarar av uppgifterna som olika sommar jobb kräver, tex mappande eller arkistointi osv. Helt änkelt är för rädd för att visa min usselhet i skrivning.
Det känns även dumt när jag vill tex talar med någon, o sen frågar de va jag menar för jag klarar inte av att skriva ett ordentligt meddelande, okej en del av det är för jag skriver slarvigt och snappt och orkkar inte läsa igenom det, men det är också en del av det att jag vet att det är ändo usselt. Kan tänka mig hu jobbig de är att tala me mig på whatsapp om man måste rikigt koncentrera sig för att förstå migx.x Det lämnar ett socialt tryck ibland som dunkar i huvudet att han/hon inte orkkar tala me mig för det är störande och jobbigt pga min skrivsätt, nu ger det också säkert ett fint intryck när jag skriver meningar med 10 fel per rad xD.
Dock efter att skrivnings delen är över och jag glömt det så uppstor min självsäkerhet och självkänsla tillbaka i topp. Mår bra och njuter, och så fortsätter cirkeln varje gång skrift kommer tillbaka i kalender. Endast och endast bloggande och txtande är det jag njuter av i form av skrift, för att jag socialiserar och på blogg för utlösa tankar. Jag har också något småt lärt mig att leva med det, det är tungt och det orsakar alla tankar och känslor som jag beskriver ovanför, i olika grad i olika sammanhang. Det finns många som har smama problem, och värre ännu. Men dethär var mina tankar och hoppas det lite öppnar sig hur jag känner mig för modda essä, rant over.
Peace!
sunnuntai 8. maaliskuuta 2015
Spain
Nu är det en stund sen jag var i spanien med familjen, men hittade aldrig tid eller orkatt skriva så nu skall jag updatera det.
Så på sportlovet efter allahjrtas dag(som spenderades i rusnings trafik och disney on ice me Sofia :3) startade flyget klockan 6 på morgonen... Men det störde inte för kunde sova hela flyget och det gick ganska snabbt tack vare det. Vädret i spanien var inte så bra som jg tänkte mig, hade förväntat mig shorts väder, men på grund av att vi var nästan hela resan inomlands av Spanien(mer exact Gandara) så var det långbyx väder, inte var det förståss kallt, men inte så varmt.
Vi lånade en bil för veckan och körde iväg till vårt första hotell. Hotellet var ett renoverat gammalt medeltids slott, och det var nog ett av de bästa hotell jag någonsing varit på. Rummet var snyggt, själva hotell byggnaden var otroligt fint. Men det som gjorde till de alda bästa,över den otroliga vyn, morgonmålet. Jag har aldrig ätit något så god morgonmål, inte änns nära. Nihar inte druckigt appesin saft före ni har smakat på den appelsinsaften. Dagen spenderades sen på att titta på denlilla staden/byn vårt slott "skyddade", inte något speciellt på det sättet, men man såg hur riktiga spanien ser ut, inte någo turist stränder utan en riktig spansk liten by.
Den andra dagen får vi till Cordoba, en gammal stad som har varit en gammal, romerska stad, kristen stad, muslimsk stad, och igen kristen stad. Så det är en intressant ställe var kulturer har krockat på varandra. Det coolaste med staden var den gammla romerska bryggan, nu har man bra byggt på den tiden när den är ännu uppstående och hel och fin med mininal restaration. Men det som är huvud sevärdheten i staden var den stora kyrkan, En gammal kyrka som först var en romersk tempel, sen en muslimsk moskee och efter det på byggt till en kristen kyrka, den var otroligt intressant och maffig. Gillade massormed.
Tredje dagen började med att förflytta oss till Granada, som är då en ordentlig turistort, Vårt hotell var ganska i centrum, och det var en rolig liten mission impossible att slippa dit. För 1 vägarna var otroligt smala och konstiga speciellt ännu med de lite annorlunda designerade korsningarna osv. Om ni någonsing klagat över rusning, ni vet inte änns vad rusning är förrän man kört fast där i små vägarna bakom massa bilar och folk... Men hotellet var fint och fick igen träffa på en lite riktigare spansk stad, en större en ännu. På kvällen gick vi till katredalen där, och herre guuuud den var otroligt stor, siis kunde inte förstå hur stor den var. Nu måste kyrkan varit otroligt riktg på den tiden.
Sen följande dag spenderades i Granadas slott/borg som också var stort. Fint var det och kanske det coolaste var att stå på tornen och titta ner på stan. Men gillade nog mera katredalen men nu var det ett coolt ställe. På kvällen var i på en paikallinen liten snack ställe och drack en av de besta vinerna jag har någonsing drucki och en ba otrolig kött strimlor <3
Sista dagen spenderades i bilen på väg till sista hotellet som var då på solkusten. Och det ända jag fick ut ur det var den ända dagen jag var i skjorts och fick simma lite. Men det som jag vakna och förståd väldigt mycket bättre hur stor skillnade de är mellan spanien och Spanien. Att vara i såna turistorter kan jag säga är ända bra delen är att sitta och ta sol, annors så måste jag säga att jag ser inte pointen i såna ställen.
Men det var min resa i kortta helheten, förlåt för tröga postande. Peace
.jpg)
Så på sportlovet efter allahjrtas dag(som spenderades i rusnings trafik och disney on ice me Sofia :3) startade flyget klockan 6 på morgonen... Men det störde inte för kunde sova hela flyget och det gick ganska snabbt tack vare det. Vädret i spanien var inte så bra som jg tänkte mig, hade förväntat mig shorts väder, men på grund av att vi var nästan hela resan inomlands av Spanien(mer exact Gandara) så var det långbyx väder, inte var det förståss kallt, men inte så varmt.
Vi lånade en bil för veckan och körde iväg till vårt första hotell. Hotellet var ett renoverat gammalt medeltids slott, och det var nog ett av de bästa hotell jag någonsing varit på. Rummet var snyggt, själva hotell byggnaden var otroligt fint. Men det som gjorde till de alda bästa,över den otroliga vyn, morgonmålet. Jag har aldrig ätit något så god morgonmål, inte änns nära. Nihar inte druckigt appesin saft före ni har smakat på den appelsinsaften. Dagen spenderades sen på att titta på denlilla staden/byn vårt slott "skyddade", inte något speciellt på det sättet, men man såg hur riktiga spanien ser ut, inte någo turist stränder utan en riktig spansk liten by.
Den andra dagen får vi till Cordoba, en gammal stad som har varit en gammal, romerska stad, kristen stad, muslimsk stad, och igen kristen stad. Så det är en intressant ställe var kulturer har krockat på varandra. Det coolaste med staden var den gammla romerska bryggan, nu har man bra byggt på den tiden när den är ännu uppstående och hel och fin med mininal restaration. Men det som är huvud sevärdheten i staden var den stora kyrkan, En gammal kyrka som först var en romersk tempel, sen en muslimsk moskee och efter det på byggt till en kristen kyrka, den var otroligt intressant och maffig. Gillade massormed.
Tredje dagen började med att förflytta oss till Granada, som är då en ordentlig turistort, Vårt hotell var ganska i centrum, och det var en rolig liten mission impossible att slippa dit. För 1 vägarna var otroligt smala och konstiga speciellt ännu med de lite annorlunda designerade korsningarna osv. Om ni någonsing klagat över rusning, ni vet inte änns vad rusning är förrän man kört fast där i små vägarna bakom massa bilar och folk... Men hotellet var fint och fick igen träffa på en lite riktigare spansk stad, en större en ännu. På kvällen gick vi till katredalen där, och herre guuuud den var otroligt stor, siis kunde inte förstå hur stor den var. Nu måste kyrkan varit otroligt riktg på den tiden.
Sen följande dag spenderades i Granadas slott/borg som också var stort. Fint var det och kanske det coolaste var att stå på tornen och titta ner på stan. Men gillade nog mera katredalen men nu var det ett coolt ställe. På kvällen var i på en paikallinen liten snack ställe och drack en av de besta vinerna jag har någonsing drucki och en ba otrolig kött strimlor <3
Sista dagen spenderades i bilen på väg till sista hotellet som var då på solkusten. Och det ända jag fick ut ur det var den ända dagen jag var i skjorts och fick simma lite. Men det som jag vakna och förståd väldigt mycket bättre hur stor skillnade de är mellan spanien och Spanien. Att vara i såna turistorter kan jag säga är ända bra delen är att sitta och ta sol, annors så måste jag säga att jag ser inte pointen i såna ställen.
Men det var min resa i kortta helheten, förlåt för tröga postande. Peace
lauantai 14. helmikuuta 2015
ABIABIABI
Nu är det officielt över.
12 år, 12fucking årsom har gått. Kommer ihåg när jag på lågan och titta på abina som kom och kasta karkki på oss och förståd rikigt inte vad var iden med det och tänkte för mig själv, kommer aldrig dit.
Men här är jag, stor abi, klar med alla kurser, läslovet börjat, och ännu känner av tröttheten från abikryssningen.
Penkkarna var nog ett av de coolaste dagarna i mitt liv, dendär känslan att gå med halaren i skolan. Kasta karkki på alla små tvår och ettor, nog var det något. Titta på abivideon(som själv editerat) krama hela klassen, skrika till halsen är sjuk och skratta åt abispexet. Nu var det något. Efter det kom det ännuroligare saker, kanske den mest awesome saken jag har varit med om i mitt liv. Att åka på rekkonar och skrika till hela stan så mycket som halssen orkkade. Hacka på rekkans sida tills hande blev öm och se på folkmassorna och vinka till alla som bara titta på eller körde förbi. Det var något av det bästa, livet ler.
Sen flyttades vi till viking line terminalen, satt där en timme och bara väntade och hade varmt, samlade energi för kryssningen som skulle komma. Genast när den kom, så kände jag det, nu skulle det bli en bra natt. Och det blev det, vi hade turen att få vara i första gruppen som åt. Behövde inte vara länge hungrig och fick genast snappa i mig gratis ölen och vinen, konstigt nog så blev jag inte änns så full ännu vid det skeden om man tänker att jag hade druckigt första klokan 12. Njöt avmina hytt och bästa komppisar, skratta en massa, tala en massa.Bara själva upp pumpade stämningen var skön. Genast efter att vi hade ätit förflytta vi oss till dans golvet, och danssade kvällen ut, drack mera,tala mera och hade ba roligt.
Förstås gick en tid också ut på att hitta människor(kan inte förstå hur svårt de att se människor i en båt, tro at man skulle krocka på alla hela tiden, mut ei käyny niin. Hittade Elsi efter mycket sökandet, hittade vissa andra med ite mindre sökande, men hade nog roligt hela vägen fram och tibax anyways :D! Lyssnade på Elastinen i ungefär mitten av stagen, gillar Elastinen så det var ett stort bonus! Så nu var det okså ganska cool:3 Dansade även mera, jag tror jag har aldrig dansat så mycket, men störde inte alls för det ville jag göra, speciellt efter att inte har dansat på länge.
Enda saken som blev och störa under kvällen var att min flickvänn inte var där, men vad kan man göra när man har long distance relationship, man får leva med det och bara göra det besta ut av det man har. Förståss saknar jag henne under resan, speceillt som full. Kanske lite lade ner på stämmningen när jag kände mig lite försiktig och inte så öppen när man e varattu så xd. Men roligt hade jag ändo.
Det som kanske till och med gjorde lite ont var på morgonen när jag titta på mitt konto. 120 e använt i visa... 30 använt som cash, g fucking g XD Nå abi kryssningen händer en gång i livet, whatever. tarjos typ för 60-70e drickor, not bad.
Nu var det livet!
12 år, 12fucking årsom har gått. Kommer ihåg när jag på lågan och titta på abina som kom och kasta karkki på oss och förståd rikigt inte vad var iden med det och tänkte för mig själv, kommer aldrig dit.
Men här är jag, stor abi, klar med alla kurser, läslovet börjat, och ännu känner av tröttheten från abikryssningen.
Penkkarna var nog ett av de coolaste dagarna i mitt liv, dendär känslan att gå med halaren i skolan. Kasta karkki på alla små tvår och ettor, nog var det något. Titta på abivideon(som själv editerat) krama hela klassen, skrika till halsen är sjuk och skratta åt abispexet. Nu var det något. Efter det kom det ännuroligare saker, kanske den mest awesome saken jag har varit med om i mitt liv. Att åka på rekkonar och skrika till hela stan så mycket som halssen orkkade. Hacka på rekkans sida tills hande blev öm och se på folkmassorna och vinka till alla som bara titta på eller körde förbi. Det var något av det bästa, livet ler.
Sen flyttades vi till viking line terminalen, satt där en timme och bara väntade och hade varmt, samlade energi för kryssningen som skulle komma. Genast när den kom, så kände jag det, nu skulle det bli en bra natt. Och det blev det, vi hade turen att få vara i första gruppen som åt. Behövde inte vara länge hungrig och fick genast snappa i mig gratis ölen och vinen, konstigt nog så blev jag inte änns så full ännu vid det skeden om man tänker att jag hade druckigt första klokan 12. Njöt avmina hytt och bästa komppisar, skratta en massa, tala en massa.Bara själva upp pumpade stämningen var skön. Genast efter att vi hade ätit förflytta vi oss till dans golvet, och danssade kvällen ut, drack mera,tala mera och hade ba roligt.
Förstås gick en tid också ut på att hitta människor(kan inte förstå hur svårt de att se människor i en båt, tro at man skulle krocka på alla hela tiden, mut ei käyny niin. Hittade Elsi efter mycket sökandet, hittade vissa andra med ite mindre sökande, men hade nog roligt hela vägen fram och tibax anyways :D! Lyssnade på Elastinen i ungefär mitten av stagen, gillar Elastinen så det var ett stort bonus! Så nu var det okså ganska cool:3 Dansade även mera, jag tror jag har aldrig dansat så mycket, men störde inte alls för det ville jag göra, speciellt efter att inte har dansat på länge.
Enda saken som blev och störa under kvällen var att min flickvänn inte var där, men vad kan man göra när man har long distance relationship, man får leva med det och bara göra det besta ut av det man har. Förståss saknar jag henne under resan, speceillt som full. Kanske lite lade ner på stämmningen när jag kände mig lite försiktig och inte så öppen när man e varattu så xd. Men roligt hade jag ändo.
Det som kanske till och med gjorde lite ont var på morgonen när jag titta på mitt konto. 120 e använt i visa... 30 använt som cash, g fucking g XD Nå abi kryssningen händer en gång i livet, whatever. tarjos typ för 60-70e drickor, not bad.
Nu var det livet!
torstai 29. tammikuuta 2015
Its all over
Nu är det officielt. Ingen mera skola...
Har gjort det sista, rella prov och ett samtal med Anna-Stina. Har ingen orsak att fara till skolan mera än på gym och studentprov. Det känns tomt rakt sagt.. Känns som jag skulle ha börjat skolan bara förra sommaren, men nu är jag redan här. Snart studidun gjort och hatten på huvudet. Ålderskris känns det som XD. Men på ett sätt är det helt skönt, börjar känna mig redo för vuxen livet och det är en ganska skön tanke. Inte skulle jag har varit för ett år sedan, men jag har vuxit mycket på sommaren och under dethär sista året. Förstås är jag lite nervös inför inkomande inträdesprov och tanken över att inte slippa in någonstans gör mig rädd, men det händer för många så kanse jag borde inte ta så mycket stress över saken. Men förstås så känns det lite i bakhuvudet, men det är rakt sagt bara bra för det ger motivation att orkka läsa, som jag pårikigt behöver just nu när man tittar hur mycket jag har att göra och läsa. Men ragt sakt så hälften av tiden skulle jag bara villa ligga och spela CS men man måste ta amsvar och det har jag lärt mig mycket på sommaren.
Nästa veckas torsdag dock är det textkompetens. Och det är skrämmande för det är det svåraste av alla studentproven för mig. Jag är dålig på att skriva och textkompetsen är så långt och har inte änns ordentligt med tid att fokusera på själva texten. Men det finns hopp, fick för första gången någonsing 3 poäng och till och med en 4 poängare i textkompetens på modda 8 an. Så kanske, kanske kan jag få c i modda. Ganska mycket bättre än när på ettan en av lärarna sa att du inte kommer igenom om du inte blir bättre på att skriva!. Så det blir en intressant vecka nästa vecka, ännu kopplat med lärar middag och resa med laget till Svergie :3
Men jaa good luck till alla för nästa vecka ! :D
Har gjort det sista, rella prov och ett samtal med Anna-Stina. Har ingen orsak att fara till skolan mera än på gym och studentprov. Det känns tomt rakt sagt.. Känns som jag skulle ha börjat skolan bara förra sommaren, men nu är jag redan här. Snart studidun gjort och hatten på huvudet. Ålderskris känns det som XD. Men på ett sätt är det helt skönt, börjar känna mig redo för vuxen livet och det är en ganska skön tanke. Inte skulle jag har varit för ett år sedan, men jag har vuxit mycket på sommaren och under dethär sista året. Förstås är jag lite nervös inför inkomande inträdesprov och tanken över att inte slippa in någonstans gör mig rädd, men det händer för många så kanse jag borde inte ta så mycket stress över saken. Men förstås så känns det lite i bakhuvudet, men det är rakt sagt bara bra för det ger motivation att orkka läsa, som jag pårikigt behöver just nu när man tittar hur mycket jag har att göra och läsa. Men ragt sakt så hälften av tiden skulle jag bara villa ligga och spela CS men man måste ta amsvar och det har jag lärt mig mycket på sommaren.
Nästa veckas torsdag dock är det textkompetens. Och det är skrämmande för det är det svåraste av alla studentproven för mig. Jag är dålig på att skriva och textkompetsen är så långt och har inte änns ordentligt med tid att fokusera på själva texten. Men det finns hopp, fick för första gången någonsing 3 poäng och till och med en 4 poängare i textkompetens på modda 8 an. Så kanske, kanske kan jag få c i modda. Ganska mycket bättre än när på ettan en av lärarna sa att du inte kommer igenom om du inte blir bättre på att skriva!. Så det blir en intressant vecka nästa vecka, ännu kopplat med lärar middag och resa med laget till Svergie :3
Men jaa good luck till alla för nästa vecka ! :D
sunnuntai 18. tammikuuta 2015
NYC
Hejssan svejjsan
Jo javet, ja va två veckor sen i NYC, men jag har pårikigt varit ganska fullt upp så jag har fokusera på att få det vikitga bort från mina tankar. Speciellt fokuserat mycket på skrivningar, räkna matte varannan dag och resten av tiden far till handis. Och om jag har tid så spelar jag nog hälre för att släppa stress.
Men jaa, den 1.1 starta vi med familjen till NYC, det var nog ganska trögt på morgonen efter nyår. Men hade ett gnska sköntnyår så det störde inte så mycket, kunde bara sova lättare på flygplanet, fast sov nog bara första timmen före maten kom. Filmer på flygplanet är det bästa nog!
Sen när vi äntligen kom fram till vårt hotell, så får vi nästan genast ut och äta, för alla var trötta och hungriga pga tidskillnaden. Vi får till ett ställe som kändessom en snabmats plats, men var kanske inte det med logiken att där var servitricer och otroigt god pasta! Efter att maten var äten gick vi snabbt till hotellrummet och somna ungefär på 7 minuter. Men jag sov som ett litet barn fast man säger att man kan inte sova första natten pga timedelay, men jag sov no nästan 11 timmar så tydligen påverkar det inte mig. Första dagen spenderades mest ba med att titta på stan och äta, Jag var också och titta på hotellets gym, och sanningen är,det var den snyggaste gym jag har någonsin sätt. Den var otrolig, dä fanns altting och mer, Den hade många olika delar och maskiner jag har alrdig tidigare sett, maskiner som jag har inte använt på länge och alla saker som behövs för ghetto punt om man så vill! Hotellet hade också en härlig pol, den var på den högsta våningen och man såg rakt ut till Central Park, och på kvällen så va det otroligt fint ute! Det var en av de skönaste simningarna någonsin när jag var där och simma! Jag även läste samppa också där uppe för det var skönt och tyst!
I hotelle fanns en "känt hamburgar ställe" och där var varje dag typ en 40 mins kö, men n dag hade jag och pappa tur och det fanns ingen kö så vi bestämde att pröva om det var så gott som de sades. Jag blev överraskad och besviken för det var faktiskt en snabbmats ställe och det var som att vara i mäkken, bara att dyrare och lite godare. Jag kan inte förstå hur vissa människor pårikigt skulle orkka köa över 40 min för att äta där... Annors åt vi lite på olika ställen, kanse var den bästa de Vouse som var nog ett fine dining ställe, Det var väldigt gott och det var inte SÅÅ dyrt. ända störande var att i America så är alkohol lagen 21, så jag kunde inte ta vin eller öl,.. något fittigt rakt sagt. Men nu klarar man sig alltid med kokis ! I america något som jag märkte väldigt tydligt var att man oftast hällre för att göra kvalite, så gjorde man stora satser. Helt enkelt size>quality och jag kan tänka mig att det är en orsak för america hälso problem.
Jag snurra runt i några museum, mitt favorit ställe, national history museum som är ett troligt stort museum som tar 4-5h att gå igenom helt och hållet. Där finns alltmöjligt från indinafok till stora dinosaurie skelet, varav jag känner igen många from min favorit dokumentär walking with dinosaurs. Jag var som ett litet barn igen när jag såg alla skelet, jag älskar dinosaurier och som lite ville jag även söka till arkeolog. Ännu att få röra vissa av de skeleten och skelet av Diplodocus och T-Rex för att förstå hur stora de pårikigt var, me GUSTA! Jag får även ensam till ett museum som var ett gammal hangarfartyg. På det ännu fanns en space shuttle så det var super intressant! Speciellt hur stort hangarfartyg påkigt är, det är nästan lika stort som två fotbollsplan i längden och innaför å rymms helt lätt olika plan. Det är enormt och det var cool att seockså alla gamla jetplan som fanns där. En riktig killes dröm!
Shoppingen var konstigt tam för att vara NYC för mig. Orkka bara dra mig till century 21 och Hollister/Ab&Fitch. Jag hade inte rikigt något behov att köpa något och ännu på det också inte rikigt råd, så jag kände mig att jag köper bara vissa saker som pårikigt vill ha. Jag köpte en Ab&Fitch t-skjort och från hollister två par boxers och farkkun(desörsta som fanns för restn rymdes inte på mig...) Från Century 21(som är en outlet afär) köpte jag sen två slipsar och 4 kostymskjortor, de ganska bra när man kan köpa 3 Hilfiger skjortor för 55 euro. Klagar inte! Annors så hittade jag inget annat än en ny jacka till mig som pappa betala och strumppor och annat smått. och förstås sovenirer!
Det som ganska långt beskrev denhär resan var korigboll, vi var me pappa och sofia(systern) och se på både kvinno college och kill college koris. Måste säga att det var en av det bättre jag har varit med om! Speciellt kvinno college basketball var super nice för där var alla cheerleaders och bänd me så stämingen var hög hela tiden och fick en såndär rikigt college feelis man ser från typ HSM!
Sen på onsdag flög vi hem. Men för första gången så var jag inte missnöjd att fara hem. Jag kände att ag fick ut allt vad jag ville, och så på något sätt kändes det lite helatiden som om jag hade sett alting när det var den 3 vi var där. De stora skykraporna och den NYC livstilen så, de väckte inte på samma sätt som tidigare. Kändes hela tiden som: ben here, done this rakt sagt.
.jpg)
Jo javet, ja va två veckor sen i NYC, men jag har pårikigt varit ganska fullt upp så jag har fokusera på att få det vikitga bort från mina tankar. Speciellt fokuserat mycket på skrivningar, räkna matte varannan dag och resten av tiden far till handis. Och om jag har tid så spelar jag nog hälre för att släppa stress.
Men jaa, den 1.1 starta vi med familjen till NYC, det var nog ganska trögt på morgonen efter nyår. Men hade ett gnska sköntnyår så det störde inte så mycket, kunde bara sova lättare på flygplanet, fast sov nog bara första timmen före maten kom. Filmer på flygplanet är det bästa nog!
Sen när vi äntligen kom fram till vårt hotell, så får vi nästan genast ut och äta, för alla var trötta och hungriga pga tidskillnaden. Vi får till ett ställe som kändessom en snabmats plats, men var kanske inte det med logiken att där var servitricer och otroigt god pasta! Efter att maten var äten gick vi snabbt till hotellrummet och somna ungefär på 7 minuter. Men jag sov som ett litet barn fast man säger att man kan inte sova första natten pga timedelay, men jag sov no nästan 11 timmar så tydligen påverkar det inte mig. Första dagen spenderades mest ba med att titta på stan och äta, Jag var också och titta på hotellets gym, och sanningen är,det var den snyggaste gym jag har någonsin sätt. Den var otrolig, dä fanns altting och mer, Den hade många olika delar och maskiner jag har alrdig tidigare sett, maskiner som jag har inte använt på länge och alla saker som behövs för ghetto punt om man så vill! Hotellet hade också en härlig pol, den var på den högsta våningen och man såg rakt ut till Central Park, och på kvällen så va det otroligt fint ute! Det var en av de skönaste simningarna någonsin när jag var där och simma! Jag även läste samppa också där uppe för det var skönt och tyst!
I hotelle fanns en "känt hamburgar ställe" och där var varje dag typ en 40 mins kö, men n dag hade jag och pappa tur och det fanns ingen kö så vi bestämde att pröva om det var så gott som de sades. Jag blev överraskad och besviken för det var faktiskt en snabbmats ställe och det var som att vara i mäkken, bara att dyrare och lite godare. Jag kan inte förstå hur vissa människor pårikigt skulle orkka köa över 40 min för att äta där... Annors åt vi lite på olika ställen, kanse var den bästa de Vouse som var nog ett fine dining ställe, Det var väldigt gott och det var inte SÅÅ dyrt. ända störande var att i America så är alkohol lagen 21, så jag kunde inte ta vin eller öl,.. något fittigt rakt sagt. Men nu klarar man sig alltid med kokis ! I america något som jag märkte väldigt tydligt var att man oftast hällre för att göra kvalite, så gjorde man stora satser. Helt enkelt size>quality och jag kan tänka mig att det är en orsak för america hälso problem.
Jag snurra runt i några museum, mitt favorit ställe, national history museum som är ett troligt stort museum som tar 4-5h att gå igenom helt och hållet. Där finns alltmöjligt från indinafok till stora dinosaurie skelet, varav jag känner igen många from min favorit dokumentär walking with dinosaurs. Jag var som ett litet barn igen när jag såg alla skelet, jag älskar dinosaurier och som lite ville jag även söka till arkeolog. Ännu att få röra vissa av de skeleten och skelet av Diplodocus och T-Rex för att förstå hur stora de pårikigt var, me GUSTA! Jag får även ensam till ett museum som var ett gammal hangarfartyg. På det ännu fanns en space shuttle så det var super intressant! Speciellt hur stort hangarfartyg påkigt är, det är nästan lika stort som två fotbollsplan i längden och innaför å rymms helt lätt olika plan. Det är enormt och det var cool att seockså alla gamla jetplan som fanns där. En riktig killes dröm!
Shoppingen var konstigt tam för att vara NYC för mig. Orkka bara dra mig till century 21 och Hollister/Ab&Fitch. Jag hade inte rikigt något behov att köpa något och ännu på det också inte rikigt råd, så jag kände mig att jag köper bara vissa saker som pårikigt vill ha. Jag köpte en Ab&Fitch t-skjort och från hollister två par boxers och farkkun(desörsta som fanns för restn rymdes inte på mig...) Från Century 21(som är en outlet afär) köpte jag sen två slipsar och 4 kostymskjortor, de ganska bra när man kan köpa 3 Hilfiger skjortor för 55 euro. Klagar inte! Annors så hittade jag inget annat än en ny jacka till mig som pappa betala och strumppor och annat smått. och förstås sovenirer!
Det som ganska långt beskrev denhär resan var korigboll, vi var me pappa och sofia(systern) och se på både kvinno college och kill college koris. Måste säga att det var en av det bättre jag har varit med om! Speciellt kvinno college basketball var super nice för där var alla cheerleaders och bänd me så stämingen var hög hela tiden och fick en såndär rikigt college feelis man ser från typ HSM!
Sen på onsdag flög vi hem. Men för första gången så var jag inte missnöjd att fara hem. Jag kände att ag fick ut allt vad jag ville, och så på något sätt kändes det lite helatiden som om jag hade sett alting när det var den 3 vi var där. De stora skykraporna och den NYC livstilen så, de väckte inte på samma sätt som tidigare. Kändes hela tiden som: ben here, done this rakt sagt.
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)