Hej, har inte skrivit på länge men jag måste skriva en modda bokblog om min bok så tänkte att det skulle vara ett bra ställe att börja på nyt. Så här är min bokblogg
Modda bokblog: J.M.G Le Clezion Afrikanen
Afrikanen är en kort bok skriven av J.M.G Le Clezion, mina första tanak över boken är att den är passligt kort, ser intressant ut och det står även att författaren har fått nobel pris. Så låter som en bra bok tänker jag, hur fel var jag. Den är utråkande simpel och har ingen pong känns det som(eller kanse jag inte fattar bara) boken handlar om hans tankar om att han skulle vara Afrikan och hur han tänkte o levde som ett ungt barn i Afrika. Det är lite oklart för mig om han pårikigt bott där eller bara har hittat på. Boken har ingen yttre mening och det har ingen saga för den delen heller. Och det är ganska dåligt för jag själv tycker mest om böcker som har en djup saga och stor djup bakgrunds saga, en värld av fantasi och legender, böcker som Eragon, Lord of the Rings eller Artemis Flowl. Men denhär boken har inget, det är en bok som bara föklarar massormed och "vackert skriver" och föklarar allt med en väldigt exact hur allting ser ut och känns. Här är ett citat: "Ja svartmyror fanns det ju, ett mörkt stoft som varje natt invaderade mormors kök, kilade på små vägar ut till rosenlodorna på takrännan och högen med sopor som hon brände i värmepanan" sidan 25 ur Afrikanen. Det är otrlogt trögt för mig i alla fall att läsa, enda orsaken varför jag lyckades läsa den klart var för den var så kort. Boken beskriver allt så exact, kan inte bry mig mindre över hurängarna sträcker sig som gulbruna sandhav i solens skimrande sken, jag vill att det skall hända något i en bok. Det mest vilda i boken var när han blev omringad av myror och det var en hel två sidor av text, det finns ingen saga. Boken är tydligen skriven för att reflektera känslor och visa hur bra hans språk är. Det måste jag säga, fint är den skriven, men det förstörs av saknaden av saga. Den är som en övergjord kaka, har massa goda ingredienser men det finns bara för mycket olika och fattas en sammanhängande storhet som gör den god.
Jag blev fast i boken en gång i mitten, men tillslut lyckades jag läsa boken klart påp flyge tillbaka från Belfast.
Jag är väldigt dålig på att läsa, jag brukar väldigt sällan läsa och då är det väldigt specifika sorts böcker. Böcker som Lord of The Rings och Eragon, fantasi böcker är ungefär det ända genren som jag orkar läsa. Oftast när jag läser såna böcker så läser jag den 5 gånger i rad och läser på internetet allt om sakerna utanför sagorna, som till exempel i Lord of the Rings läste jag massormed o drakrna och alv sagor och sånt. men jag har aldrig på det sättet gillat att läsa, det känns onödigt, slött och jag är sån att jag har svårt att sitta still koncentrerat i långa bitar så jag tappar koncentrationen och slipper aldrig vidare. Jag får inte den känslan att det händer något, ändast om jag känner att bokens värld är intressant så orkar jag läsa en bok, därför gillar jag böcker som är tre delade eller även längre. Har tänkt på att läsa George Martins Game of Thrones serie men får se om jag orkar med det. Läsande har alltid varit jobbigt för mig, ända sen jag var liten. Jag har just nu skrivsvårigheter och det kan ha påverkat mig när jag var yngre att jag inte ha njutit av att läsa om jag har haft svårt att läsa och koncentrera mig. Jag förstår inte människor heller som säger att man är okulturerad om man inte läser, bara för jag inte njuter av att läsa och sitta stilla så betyder inte att jag inte är kulturerad. Jag vet att det påverkar mitt skrivande att jag inte läser, men läsande är helt otrloigt tråkigt och trögt och det att jag "måst läsa gör det ännu värre" jag kan läsa om jag vill, men om jag inte vill så blir de aldrig något. Så läsande är inte min sak och jag kommer troligen heller aldrig bli min sak.
Oskar Murto
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti