Dethär året beskrivs perfect av: you truly know happines after you have seen the worst life can bring you. Förstås har det inte hänt något så dramatiskt, utom hur min farfar mår(men det hör inte hit). Men jag lärde mig väldigt mycke speciellt om relationer, vad är en vän, och speciellt vuxit massormed hur jag ser på livet och vad är viktigt i livet. Jag kanske såg bottnet i havet, men jag lyckades ta bort kedjorna och simma tillbaka upp. Sedan när jag kom upp så såg jag en starkare sol än någonsing.
Speciellt lärde jag mig att tacka för hur bra vänner jag har och även gjorde några otroligt bra nya vänner.
Det var ett tugnt år, både fysiskt och psykist, men det var bra, och gjorde mig färdig för att fylla 18. Jag är inte ännu vuxen, inte änns nära. Men jag har tagit ett enormt steg närmare det.
Jag fick mitt första ordentliga jobb, rommutaja på Romu Keinänen. Det var inte bara en uppväxande 5 veckor, utan lärde mig att respektera pengar och speciellt hur viktigt det är att det finns folk som gör detdär jobbet. Hur världen ser ut bakom alla kostymännen, som min ena jobbkamrat sa: "Pukumiehet ei tätä maailmaa rakenna". Fick en livsviktig läxa över hur man tar ansvar och gav mig hopp om att kanske jag klarar mig i den stora skrämmande världen.
Jag insåg också en intressant sak, det är inte de långa härliga och lugna sommaren som är best, inte är det bästa att varje dag göra något med sina vänner. Nej det är de få men perfecta minnen som gör det härligt, lärde mig hur det är mycket bättre att ha fast en super veckoslut två gånger i månaden eller bara till och med en, istället för 4 veckoslut som är roliga, men nåjaa, liknande för varje veckoslut. Tanken hur allting smakar bättre om de händer sällan, det är kanse också en stor sak som dethär året var på.
Speciellt med min nya flickvänn, härliga Sofia. Hon bor i Vilmasstrand så det är et s.k. long distance relationship. LDR var först extremt skrämmande för mig, jag är en ganska attention needing person och var rädd att jag inte skulle klara det för jag skulle behöva för mycket närhet. Men jag är glad att jag hade fel, infact så säger jag att dethär är bara bättre. Man lärsig att t mera ut av de gånger man ser en, det blir inte sitä sama vanhaa puuta utan man har sitt egna liv och hinner växa som en person och njuta live med sina vänner. Då man ses så tar man allt ut ur det och iaf. jag njuter av det mera än något annat, det lilla(stora ibland) saknande så gör det bara ett steg bättre.
På våren lärde jag mig speciellt den läaxan att jag själv är det viktigaste, att jag kan inte älska nån om jag inte älskar mig själv, för då är jag bara en nalle för den andra. Inte en person mera, och vem orkar med en sån?. Det var en viktig läxa jag lärde mig på våren, fast det var en läaxa som gjorde mera ont än något annat i mitt liv, så ont att mina jag såg inte solen. Men jag kom upp drifrån,tack vare mina härliga vänner, som tog handen då det behövdes.
På vänn frånten hände det intressanta saker, just specielt hur jag fick massormed nya bra kill komppisar. Människor jag alltid känt men aldrig rikigt på det sättet blivit vänn med, det utvecklades tack vare båe handbollen och två veckor i Hangö på sommar uni. Nya killkomppisar har varit något jag villa ha mycket, för jag har/hadde mera flickkomppisar och det kändes som det fattades testosterone från mitt liv, jo jag hade killkomppisar(rikigt bra också) men inte rikigt ett kill gäng om man säger så. Så det var något gott mitt år gav mig!
Jag hoppas att 2015 kommer vara ett lika härligt år! Kanske inte lika mycket sorg, men mera växande och lärdomar, och speciellt hoppeligen nytt jobb och studieplats!
Happy new year <3
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti