Päätin vähän vaihtaa taas muotoa ja kirjotaa suomeks vähäks aikaa, kokeilla miltä se tuntuu! Varsinkin nytten kun ei ole enää kirjotuksia ja sen mukaan ei ole enää nin paljon väliä ruotsin taidosta. Ja siitä puheen ollen, olen nyt virallisesti ylioppilas! Tuntuu ihan todella ihmeliselt, jos joku sanoi kaksi vuotta sitten että onnistuisin siinä en olisi uskonu! En varmaan viime vuonakaan.
Pitkä matikka ja varsinkin äidinkieli tuntui ihan mahdottomilta ajatuksissani, ja kyllähän ne oli vaikeita olivat. Mutta kolmea vuotta tiuhaa harjottelemista ja kasvamista niin alkoi se loppujen lopuksi sujua, ja nyt jopa keväälä en ollut ededs niin hermostunu kuin olisin luulut. Itseassias tavallan loppujen lopuksi se lukeminen meni aika mekaniseksi, ja sen mukana ei ollu hirveän stressavaa ja rasitavaa. Kyllähän minä ehkä olisin voinnut laitaa varsinkin matikassa lisää aikaa lukemiseen, mutta en oikein koskaan löytänyt motivatiota siihen. Varsinkin koska itseluottamus itse aineen suhteen oli aika matala, mutta kyllä se loppujen lopuksi meni ihan hyvin(vaikka tein plajon tyhmiä helppoja virheitä). Mutta realit(yh ja historia) olivat suoran sanottuna yllätävän helppoja, olisin ehkä voinnut lukea vähän enemmän ja vielä kirjotaa lisää ajatuksii historias, mutta olen aika tyytyväinen E:heni ^^
Mutta kyllä se tuntuu ihmeliselt kun nytten kaksitoista vuotta olen käynyt koulua, ja vihdoin ja viimein ylioppilaaksi valmistuin. Ei ole enää periateesa koulua ja se jopa tuntuu tyhjältä, sillen hyvin iso elämää tähän asti on ollut koulu. Nytt sitä ei enää ole, pitää lakaa sirtää ennemän ja ennemän katseet opiskelu elämään ja aikuisuteen. Pitää alkaa kysellä ja oikeasti ajatella mitä haluan minun elämätäni, miten haluan vietää sen, mitä minusta ja kuka minusta tulee. Paljon ajatuksii ja hämäriä ideoit on, tuntuu vähän kummaliselt ku on sellanen puolikas fiilis että etsinpä Hankeniin, ja oikeasti laitan paljon aikaa ja rahaa(okej pappa betalar)sihen. Mutta juri nytten se tuntuu parhaimalta vaihtoehdolta ja se on minun mielestä kokeilemisen arvoinen!
Tunne mitä minulla juri nytt on on vapaus, mutta tavalaan tyhyyjs, mutta ajjon nauttia tästä pienestä lomasta mitä minulla on ennen kuin Hankenin preppaus kursi alkaa!
OHI ON!
lauantai 21. maaliskuuta 2015
maanantai 9. maaliskuuta 2015
Att ha skrivsvårigheter
Idag hade jag modda essä skrivningen.
Det väckte igår massa tankar om hur jag känner över att vara dyslektiker och hur det påverkar min självbild, jag ofta speciellt inför moddan och matten får starka känslor över det. Det förståss påverkar inte på matten men matten har ganska nära på samma effekt men i olika effect. Men därför fokuserar jag nu bara på själva skrivningen.
Men jaa, jag tror inte jag har någonsing pårikigt förklara till någon hur jag känner mig för skrvining och mina skrivsvårigheter, och kanske det är lite radikalt att skriva då om det i min Blogg, speciellt utan kod osv. Men väldigt få läser dethär och de som läser så bryr jag mig inte att vet, och tbh så det kommer att kännas skönare att berätta om det nu och acceptera faktan som det är. Och kanske det förklarar för vissa hur jag känner mig av saken och varför det får mig att ha en lite dålig känsla.
Det första och svåraste med att ha skrivnings svårigheter är att uttrycka sig själv skriftligt, jag har massomerd jag skulle villa säga och kunna säga, men det kommer inte bara ut med skrift, jag kan hur bra som helst verbalt förklara fast hur så mycket, men sen när det kommer till at skriva, jag bara fryser och får inget ur mig. Det blir oftast hackigt och i ologisk ordning för jag flummar mig fram. Det gör allting svårt, att skriva modda textkompetense är svåraste, när man måste få mycket saker på kort text ut. Det försvårar också alla andra ämnen, till exempel hissa och samppa som jag är relativt bra på, kan inte få ut allt det jag skulle villa säga om änme ner på papper och tåkigt nog så drar det ner på vitsordet ibland. Somtur i realer så är det inte såå stor skillnad hur bra ens skriftliga förmåga är. Dock detta är en av sakerna jag har blivit kanske förbättrat mest tack vare bloggen och lärarna som har get tips hur min tankke gång skall gå ut. Men faktan är att om jag skulle kunna göra varje prov muntligt skulle jag få så mycket bättre, tror jag iaf.
Det andra är små lätta dumma fel, att ordeföljden är fel, att bokstäver är fel. Det normala man tänker på när man talar om dyslektiker, dock dysleksi betyder att man också inte kan läsa ordentligt och det kan jag somtur. Så ofta tappar jag speciellt i modda essä och textkompetense poäng för att helt enkelt min skriftliga förmåga är något kanske en högstadie kompetens... Det känns ju rakt sakt ganska skit. Det som ännu gör problemet större är att jag inte kan se felen, jag kan inte rätta felen. Så det gör ingen skillnad att jag läser igenom 80% av gångerna för jag ser inte felen, jag hör inte dem i huvudet. Allt jag skriver ser jag som att det skulle va rätt, fast jag till och med vet att det är fel. Dock tack vare min dator använding så har jag börjat se felen bättre på datorn, trokigt nog när jag sökte speciallov för datorn, men fick inte...
När jag läser och går igenom så får jag varje gång en känsla att nu skulle det vara rätt, kändes som en bra text tänker jag mig. Men varje gång så kommer det tillbaka med massa röda sträck överallt, rättning här och rättning där och på arviointilomakeen står det att stora skriftliga problem. Ni kan tänka er att varje gång ja skriver så vet jag att jag skriver bra, men sen förhöjs min förhopningar för texten känns bra och flytande, och varje gång så blir jag pånytt slagen av rättningen. Det ger en sorts känsla att vad jag än gör så blir det inte bättre. Dock nog har det blivit bättre under senaste tre åren, men inte tillräckligt. jag skulle vilja förbättra min skrift, men när lararna säger att läsa läsa läsa.. och jag som rakt sagt inte rikigt gillar att läsa, speciellt under stuidun när jag måste läsa på realerna ännu... Och då när jag läste på 8-9-1 sommarar, så kan jag inte iaf säga att jag skulle ha kommit ihog att det skulle ha blivit något bättre min skrivning. Så att hitta motivationen att läsa har aldrig funnits, och det orsakar en ond cirkel, jag vill inte läsa för att bli bättre, men jag blir inte bättre utan att läsa, men när jag skriver så får jag så dålig känsla över det att jag vill bara sluta läsa och skriva. Förflytta mig till den tuttu ja turvalinen datorn som jag har alttid varit något bra på. Dock inte änns mer är jag bra på det.. xd
Att vara så dålig på att skriva orsakar specielt problem med att det får min självsäkerhet att falla, allmänt taget så varje gång jag har modda essä och matte prov så orsakar det stora stora emotionella droppar i mig. Jag känner hur jag är dålig, när jag ser mina vänner som skrattar över hur lätt modda prov osv är så¨orsakar det en känsla över att är jag efterbliven, är jag dålig. Speciellt när jag har väldigt höga krav på mig själv, om jag inte lyckas med det jag vill så känner jag mig som ett misslyckande, ett efterblivet skit som jag någon har kallat mig. Tanken som tar väldigt starkt över är hur jag någonsing kommer att klara av någo livs uppgifter... att skriva en jobb ansökan så kan jag inte göra utan att någon kollar den ordentligt igenom, hur kommer jag någonsing klara av något ordentligt jobb om jag kan inte änns skicka en jobb email utan att någon skulle profread it.... patetist... det ger en sorts panik att jag kommer aldrig bli något, att det max jag klarar av är att gö hand arbete, därför känner jag väldigt ofta att jag inte klarar av uppgifterna som olika sommar jobb kräver, tex mappande eller arkistointi osv. Helt änkelt är för rädd för att visa min usselhet i skrivning.
Det känns även dumt när jag vill tex talar med någon, o sen frågar de va jag menar för jag klarar inte av att skriva ett ordentligt meddelande, okej en del av det är för jag skriver slarvigt och snappt och orkkar inte läsa igenom det, men det är också en del av det att jag vet att det är ändo usselt. Kan tänka mig hu jobbig de är att tala me mig på whatsapp om man måste rikigt koncentrera sig för att förstå migx.x Det lämnar ett socialt tryck ibland som dunkar i huvudet att han/hon inte orkkar tala me mig för det är störande och jobbigt pga min skrivsätt, nu ger det också säkert ett fint intryck när jag skriver meningar med 10 fel per rad xD.
Dock efter att skrivnings delen är över och jag glömt det så uppstor min självsäkerhet och självkänsla tillbaka i topp. Mår bra och njuter, och så fortsätter cirkeln varje gång skrift kommer tillbaka i kalender. Endast och endast bloggande och txtande är det jag njuter av i form av skrift, för att jag socialiserar och på blogg för utlösa tankar. Jag har också något småt lärt mig att leva med det, det är tungt och det orsakar alla tankar och känslor som jag beskriver ovanför, i olika grad i olika sammanhang. Det finns många som har smama problem, och värre ännu. Men dethär var mina tankar och hoppas det lite öppnar sig hur jag känner mig för modda essä, rant over.
Peace!
Det väckte igår massa tankar om hur jag känner över att vara dyslektiker och hur det påverkar min självbild, jag ofta speciellt inför moddan och matten får starka känslor över det. Det förståss påverkar inte på matten men matten har ganska nära på samma effekt men i olika effect. Men därför fokuserar jag nu bara på själva skrivningen.
Men jaa, jag tror inte jag har någonsing pårikigt förklara till någon hur jag känner mig för skrvining och mina skrivsvårigheter, och kanske det är lite radikalt att skriva då om det i min Blogg, speciellt utan kod osv. Men väldigt få läser dethär och de som läser så bryr jag mig inte att vet, och tbh så det kommer att kännas skönare att berätta om det nu och acceptera faktan som det är. Och kanske det förklarar för vissa hur jag känner mig av saken och varför det får mig att ha en lite dålig känsla.
Det första och svåraste med att ha skrivnings svårigheter är att uttrycka sig själv skriftligt, jag har massomerd jag skulle villa säga och kunna säga, men det kommer inte bara ut med skrift, jag kan hur bra som helst verbalt förklara fast hur så mycket, men sen när det kommer till at skriva, jag bara fryser och får inget ur mig. Det blir oftast hackigt och i ologisk ordning för jag flummar mig fram. Det gör allting svårt, att skriva modda textkompetense är svåraste, när man måste få mycket saker på kort text ut. Det försvårar också alla andra ämnen, till exempel hissa och samppa som jag är relativt bra på, kan inte få ut allt det jag skulle villa säga om änme ner på papper och tåkigt nog så drar det ner på vitsordet ibland. Somtur i realer så är det inte såå stor skillnad hur bra ens skriftliga förmåga är. Dock detta är en av sakerna jag har blivit kanske förbättrat mest tack vare bloggen och lärarna som har get tips hur min tankke gång skall gå ut. Men faktan är att om jag skulle kunna göra varje prov muntligt skulle jag få så mycket bättre, tror jag iaf.
Det andra är små lätta dumma fel, att ordeföljden är fel, att bokstäver är fel. Det normala man tänker på när man talar om dyslektiker, dock dysleksi betyder att man också inte kan läsa ordentligt och det kan jag somtur. Så ofta tappar jag speciellt i modda essä och textkompetense poäng för att helt enkelt min skriftliga förmåga är något kanske en högstadie kompetens... Det känns ju rakt sakt ganska skit. Det som ännu gör problemet större är att jag inte kan se felen, jag kan inte rätta felen. Så det gör ingen skillnad att jag läser igenom 80% av gångerna för jag ser inte felen, jag hör inte dem i huvudet. Allt jag skriver ser jag som att det skulle va rätt, fast jag till och med vet att det är fel. Dock tack vare min dator använding så har jag börjat se felen bättre på datorn, trokigt nog när jag sökte speciallov för datorn, men fick inte...
När jag läser och går igenom så får jag varje gång en känsla att nu skulle det vara rätt, kändes som en bra text tänker jag mig. Men varje gång så kommer det tillbaka med massa röda sträck överallt, rättning här och rättning där och på arviointilomakeen står det att stora skriftliga problem. Ni kan tänka er att varje gång ja skriver så vet jag att jag skriver bra, men sen förhöjs min förhopningar för texten känns bra och flytande, och varje gång så blir jag pånytt slagen av rättningen. Det ger en sorts känsla att vad jag än gör så blir det inte bättre. Dock nog har det blivit bättre under senaste tre åren, men inte tillräckligt. jag skulle vilja förbättra min skrift, men när lararna säger att läsa läsa läsa.. och jag som rakt sagt inte rikigt gillar att läsa, speciellt under stuidun när jag måste läsa på realerna ännu... Och då när jag läste på 8-9-1 sommarar, så kan jag inte iaf säga att jag skulle ha kommit ihog att det skulle ha blivit något bättre min skrivning. Så att hitta motivationen att läsa har aldrig funnits, och det orsakar en ond cirkel, jag vill inte läsa för att bli bättre, men jag blir inte bättre utan att läsa, men när jag skriver så får jag så dålig känsla över det att jag vill bara sluta läsa och skriva. Förflytta mig till den tuttu ja turvalinen datorn som jag har alttid varit något bra på. Dock inte änns mer är jag bra på det.. xd
Att vara så dålig på att skriva orsakar specielt problem med att det får min självsäkerhet att falla, allmänt taget så varje gång jag har modda essä och matte prov så orsakar det stora stora emotionella droppar i mig. Jag känner hur jag är dålig, när jag ser mina vänner som skrattar över hur lätt modda prov osv är så¨orsakar det en känsla över att är jag efterbliven, är jag dålig. Speciellt när jag har väldigt höga krav på mig själv, om jag inte lyckas med det jag vill så känner jag mig som ett misslyckande, ett efterblivet skit som jag någon har kallat mig. Tanken som tar väldigt starkt över är hur jag någonsing kommer att klara av någo livs uppgifter... att skriva en jobb ansökan så kan jag inte göra utan att någon kollar den ordentligt igenom, hur kommer jag någonsing klara av något ordentligt jobb om jag kan inte änns skicka en jobb email utan att någon skulle profread it.... patetist... det ger en sorts panik att jag kommer aldrig bli något, att det max jag klarar av är att gö hand arbete, därför känner jag väldigt ofta att jag inte klarar av uppgifterna som olika sommar jobb kräver, tex mappande eller arkistointi osv. Helt änkelt är för rädd för att visa min usselhet i skrivning.
Det känns även dumt när jag vill tex talar med någon, o sen frågar de va jag menar för jag klarar inte av att skriva ett ordentligt meddelande, okej en del av det är för jag skriver slarvigt och snappt och orkkar inte läsa igenom det, men det är också en del av det att jag vet att det är ändo usselt. Kan tänka mig hu jobbig de är att tala me mig på whatsapp om man måste rikigt koncentrera sig för att förstå migx.x Det lämnar ett socialt tryck ibland som dunkar i huvudet att han/hon inte orkkar tala me mig för det är störande och jobbigt pga min skrivsätt, nu ger det också säkert ett fint intryck när jag skriver meningar med 10 fel per rad xD.
Dock efter att skrivnings delen är över och jag glömt det så uppstor min självsäkerhet och självkänsla tillbaka i topp. Mår bra och njuter, och så fortsätter cirkeln varje gång skrift kommer tillbaka i kalender. Endast och endast bloggande och txtande är det jag njuter av i form av skrift, för att jag socialiserar och på blogg för utlösa tankar. Jag har också något småt lärt mig att leva med det, det är tungt och det orsakar alla tankar och känslor som jag beskriver ovanför, i olika grad i olika sammanhang. Det finns många som har smama problem, och värre ännu. Men dethär var mina tankar och hoppas det lite öppnar sig hur jag känner mig för modda essä, rant over.
Peace!
sunnuntai 8. maaliskuuta 2015
Spain
Nu är det en stund sen jag var i spanien med familjen, men hittade aldrig tid eller orkatt skriva så nu skall jag updatera det.
Så på sportlovet efter allahjrtas dag(som spenderades i rusnings trafik och disney on ice me Sofia :3) startade flyget klockan 6 på morgonen... Men det störde inte för kunde sova hela flyget och det gick ganska snabbt tack vare det. Vädret i spanien var inte så bra som jg tänkte mig, hade förväntat mig shorts väder, men på grund av att vi var nästan hela resan inomlands av Spanien(mer exact Gandara) så var det långbyx väder, inte var det förståss kallt, men inte så varmt.
Vi lånade en bil för veckan och körde iväg till vårt första hotell. Hotellet var ett renoverat gammalt medeltids slott, och det var nog ett av de bästa hotell jag någonsing varit på. Rummet var snyggt, själva hotell byggnaden var otroligt fint. Men det som gjorde till de alda bästa,över den otroliga vyn, morgonmålet. Jag har aldrig ätit något så god morgonmål, inte änns nära. Nihar inte druckigt appesin saft före ni har smakat på den appelsinsaften. Dagen spenderades sen på att titta på denlilla staden/byn vårt slott "skyddade", inte något speciellt på det sättet, men man såg hur riktiga spanien ser ut, inte någo turist stränder utan en riktig spansk liten by.
Den andra dagen får vi till Cordoba, en gammal stad som har varit en gammal, romerska stad, kristen stad, muslimsk stad, och igen kristen stad. Så det är en intressant ställe var kulturer har krockat på varandra. Det coolaste med staden var den gammla romerska bryggan, nu har man bra byggt på den tiden när den är ännu uppstående och hel och fin med mininal restaration. Men det som är huvud sevärdheten i staden var den stora kyrkan, En gammal kyrka som först var en romersk tempel, sen en muslimsk moskee och efter det på byggt till en kristen kyrka, den var otroligt intressant och maffig. Gillade massormed.
Tredje dagen började med att förflytta oss till Granada, som är då en ordentlig turistort, Vårt hotell var ganska i centrum, och det var en rolig liten mission impossible att slippa dit. För 1 vägarna var otroligt smala och konstiga speciellt ännu med de lite annorlunda designerade korsningarna osv. Om ni någonsing klagat över rusning, ni vet inte änns vad rusning är förrän man kört fast där i små vägarna bakom massa bilar och folk... Men hotellet var fint och fick igen träffa på en lite riktigare spansk stad, en större en ännu. På kvällen gick vi till katredalen där, och herre guuuud den var otroligt stor, siis kunde inte förstå hur stor den var. Nu måste kyrkan varit otroligt riktg på den tiden.
Sen följande dag spenderades i Granadas slott/borg som också var stort. Fint var det och kanske det coolaste var att stå på tornen och titta ner på stan. Men gillade nog mera katredalen men nu var det ett coolt ställe. På kvällen var i på en paikallinen liten snack ställe och drack en av de besta vinerna jag har någonsing drucki och en ba otrolig kött strimlor <3
Sista dagen spenderades i bilen på väg till sista hotellet som var då på solkusten. Och det ända jag fick ut ur det var den ända dagen jag var i skjorts och fick simma lite. Men det som jag vakna och förståd väldigt mycket bättre hur stor skillnade de är mellan spanien och Spanien. Att vara i såna turistorter kan jag säga är ända bra delen är att sitta och ta sol, annors så måste jag säga att jag ser inte pointen i såna ställen.
Men det var min resa i kortta helheten, förlåt för tröga postande. Peace
.jpg)
Så på sportlovet efter allahjrtas dag(som spenderades i rusnings trafik och disney on ice me Sofia :3) startade flyget klockan 6 på morgonen... Men det störde inte för kunde sova hela flyget och det gick ganska snabbt tack vare det. Vädret i spanien var inte så bra som jg tänkte mig, hade förväntat mig shorts väder, men på grund av att vi var nästan hela resan inomlands av Spanien(mer exact Gandara) så var det långbyx väder, inte var det förståss kallt, men inte så varmt.
Vi lånade en bil för veckan och körde iväg till vårt första hotell. Hotellet var ett renoverat gammalt medeltids slott, och det var nog ett av de bästa hotell jag någonsing varit på. Rummet var snyggt, själva hotell byggnaden var otroligt fint. Men det som gjorde till de alda bästa,över den otroliga vyn, morgonmålet. Jag har aldrig ätit något så god morgonmål, inte änns nära. Nihar inte druckigt appesin saft före ni har smakat på den appelsinsaften. Dagen spenderades sen på att titta på denlilla staden/byn vårt slott "skyddade", inte något speciellt på det sättet, men man såg hur riktiga spanien ser ut, inte någo turist stränder utan en riktig spansk liten by.
Den andra dagen får vi till Cordoba, en gammal stad som har varit en gammal, romerska stad, kristen stad, muslimsk stad, och igen kristen stad. Så det är en intressant ställe var kulturer har krockat på varandra. Det coolaste med staden var den gammla romerska bryggan, nu har man bra byggt på den tiden när den är ännu uppstående och hel och fin med mininal restaration. Men det som är huvud sevärdheten i staden var den stora kyrkan, En gammal kyrka som först var en romersk tempel, sen en muslimsk moskee och efter det på byggt till en kristen kyrka, den var otroligt intressant och maffig. Gillade massormed.
Tredje dagen började med att förflytta oss till Granada, som är då en ordentlig turistort, Vårt hotell var ganska i centrum, och det var en rolig liten mission impossible att slippa dit. För 1 vägarna var otroligt smala och konstiga speciellt ännu med de lite annorlunda designerade korsningarna osv. Om ni någonsing klagat över rusning, ni vet inte änns vad rusning är förrän man kört fast där i små vägarna bakom massa bilar och folk... Men hotellet var fint och fick igen träffa på en lite riktigare spansk stad, en större en ännu. På kvällen gick vi till katredalen där, och herre guuuud den var otroligt stor, siis kunde inte förstå hur stor den var. Nu måste kyrkan varit otroligt riktg på den tiden.
Sen följande dag spenderades i Granadas slott/borg som också var stort. Fint var det och kanske det coolaste var att stå på tornen och titta ner på stan. Men gillade nog mera katredalen men nu var det ett coolt ställe. På kvällen var i på en paikallinen liten snack ställe och drack en av de besta vinerna jag har någonsing drucki och en ba otrolig kött strimlor <3
Sista dagen spenderades i bilen på väg till sista hotellet som var då på solkusten. Och det ända jag fick ut ur det var den ända dagen jag var i skjorts och fick simma lite. Men det som jag vakna och förståd väldigt mycket bättre hur stor skillnade de är mellan spanien och Spanien. Att vara i såna turistorter kan jag säga är ända bra delen är att sitta och ta sol, annors så måste jag säga att jag ser inte pointen i såna ställen.
Men det var min resa i kortta helheten, förlåt för tröga postande. Peace
Tilaa:
Kommentit (Atom)